Förbannade idioter
Det är så förjävla fruktansvärt att må som jag gör. Det känns som ett straff. I detta nu sitter jag med en stor och hemsk klump i magen. Ångest. Dessutom har jag halsbränna. Stress. Jag mår inte bra.
Det är så jävla tragiskt att man inte får prata om hur man mår när man mår dåligt. Usch, nej! Det kan man bara inte dela med sig av. Det är hemskt. Ingen vill veta. Hallå!! Det är väl när man mår dåligt som man måste få prata om det. Had ejag inte haft min kurator (så jag faktiskt har nån att prata med) så hade jag för länge sen tagit livet av mig. Va?! Ja, det är sant. Orkar inte vara tyst om det längre. Jag hatar den här töntiga jävla världen vi lever i. Varför ska man inte kunna få prata om sina problem med sina så kallade vänner? Det är det också.. vänner. Vad fan är det? Jag har nog aldrig haft någon. Seriöst. Jag är så trött på alla falska idioter. Dra åt helvete med er allihopa som känner er träffade. Jag tänker aldrig aldrig ALDRIG mer vara någons kompis. Nej, för det går inte. Folk bara ljuger och sviker en hela jävla dagarna. Tacka fan att det finns djur. Hästar framförallt. Dom ljuger inte. Dom sviker inte. Dom är inte falska.
Hej då er arslen.
//jävligt förbannad och extremt jävla sviken. FU
