pissed off
Är det sjukt att sakna någon som man ändå anser ha förstört ens liv? Eller åtminstone varit den som tyckt ner en så jävla hårt i skorna.. Igenom skorna. Eller sakar gör jag inte. Jag bara. Jag vet inte.
Jag har bara så svårt att förstå mig på hur äckligt svartsjuka och avundsjuka personer kan vara. Hur vissa inte kan unna andra framgång och lycka. Hur man kan tyrcka ner sin (såkallade) bästa vän så jävla hårt så den inte ens vet vem den är längre. Hur är man funtad då?
Varför ska inte jag få lyckas? varför ska inte jag få vara glad? Vad spelar det för roll om jag kan något som inte du kan? Fråga om hjälp så visar jag dig gärna hur jag gör, tänker.. Alltså. Nej. Jag fattar inte.
Ett år hos kuratorn har hjälpt mig ENORMT mycket med att försöka få ur allt detta ur min skalle. Jag ska inte behöva gå och känna skuld över något som andra gjort mot mig. Jag ska inte behöva hålla tillbaka bara för att andra ska få tycka att de är bättre än mig. Jag har lika stor rätt att vara bra. Ni har fakkat min hjärna. Mitt liv. Ni är skyldig mig jävligt mycket. Men jag ska visa er.
