Hjälp.
Det är så svårt att förklara för folk hur jag känner. Alltså, okej, jag kan börja med att säga att jag tål ingen stress. Nej, vem gör det? Det är ju jobbigt. Men det jag känner är på en heelt annan nivå. Jag har gått från att vara en sån som har många bollar i luften. Gått upp 5 på morgonen för att komma tidigt till jobbet o kunnat sluta vid tre-halv fyra, åka till stallet direkt efteråt och sen åka och träna på gym vid 20-21 om kvällarna. Detta gjorde jag varje dag huuur länge som helst. Mådde finfint tyckte jag!
Nu orkar jag knappt jobba fyra timmar om dagen. Sen måste jag dessutom ta hand om min häst. Och se till så att andras hästar kommer ut/in från hagen, får mat.. och så ska det ridas. Baaah. Men jag älskar den delen av mitt liv. Det är hästarna (ja, framförallt Kajza) som gör att jag ens går upp ur sängen. Hade jag inte haft henne hade jag nog inte levt, alternativt varit helt j-a apatisk. Kanske legat på psyk..
Nu orkar jag knappt jobba fyra timmar om dagen. Sen måste jag dessutom ta hand om min häst. Och se till så att andras hästar kommer ut/in från hagen, får mat.. och så ska det ridas. Baaah. Men jag älskar den delen av mitt liv. Det är hästarna (ja, framförallt Kajza) som gör att jag ens går upp ur sängen. Hade jag inte haft henne hade jag nog inte levt, alternativt varit helt j-a apatisk. Kanske legat på psyk..
Nu tappade jag helt bort mig. Vad skulle jag skriva??
Imorgon kommer domen. Jag dör.
Orkar inte vara vaken mer.
God natt.
